Detta har varit en kännslosam dag. Får sådana dagar ibland,och det kvittar om min syster tjatar på mig och säger "asså du är i USA, du kan inte få det bättre" What ever, jag är en tickande bomb. Jag exploderar i tårar snart! Men vet också att jag är sjukt stark som kan klara av detta, ingen kan få ner mig..

Har liksom pratat med personer idag som betyder fruktansvärt mycket för mig. Personer som jag inte kommer få träffa på hela året. Och jag saknar dom och mår dåligt när jag tänker på att det är ett helt år innan vi ses. Jossan är värst! Och när hon berättar saker som går ut på att hon saknar ihjäl sig efter mig, så vill jag bara ge upp allt för henne och sitta i hennes soffa mer armarna runt om barnet!

Detta året kommer bli det bästa någonsin, och USA livet kommer bli otroligt bra. Men ingenting slår Josephine, ingenting! Jag skulle kunna ge upp detta året för den brudens skull. Bäst för gud att han ser till att detta året går riktigt snabbt. Så denna fredag kväll ska jag ligga nerbäddad själv, tänka på mina nära och kära och för en gångs skull släppa en tår eller två!

Jag älskar er, glöm inte det <3