idag satt vi där, på au pair bänken. tittade på när våra grabbar hade baseball träning. Emmas värdmamma kom förbi och prata med oss, fick stämningen att bli lite låg.

när vi skulle skiljas åt, så kramade emma mig och tårarna rann lite försiktigt på oss båda..

Hur jag ska klara mig utan emma, när hon åker hem på torsdag är en jävla bra fråga! hon som är min andra hand här, som jag träffar varje dag, min camp svenska kollega..

Vi får hoppas på ett mirakel. Ska försöka sova nu och lyssna på regnet som slår mot mitt fönster.