totaly scared and alone


Jag gör inte så mycket på dagarna här. Ligger hemma och väntar på att tiden ska gå så jag kan hämta barnen på skolan. Kvällen går mot sitt slut och jag går och lägger mig hyffsat tidigt..Så där ser varje dag ut VARJE vecka. Det har snart gått 6 månader sen jag kom, bara 6 månader kvar tills jag är hemma....

Efter att ha pratat med både Lisa och David på vibern och ingen av dom har något kul att berätta, så inser jag att det händer ju inte ett piss hemma heller, enligt dom. Men här borta ligger jag, ensam, och ser hur kul alla där hemma har tillsammans. Fester, middagar, myskvällar eller bara umgås.

Dom flesta sa när jag åkte att "1 år går fort, allt kommer vara likadant när du kommer hem" Men jag ska säga er, jag börjar märka nu att inget är som det var när jag åkte! Med ett halvår kvar av mitt år i USA så börjar jag frukta över att komma hem...

Kommer mina bästa vänner fortfarande vara dom bästa? Kommer kärleken krypandes tillbaka eller är allt en lögn? Finns det något hemma i Växjö som intresserar mig, eller ska jag dra vidare?

TUSEN tankar svävar i mitt huvud och det börjar bli jobbigt nu. Bara för att jag är här borta, ska väl folk inte glömma vem jag är (påstår inte att någon gjort det, men det känns så ibland) Jag är rädd att jag inte får plats i era liv när jag kommer hem. Så vad fan ska jag ta mig till?!?!

And speeking of love, I need a fucking sign that this is still on! Cause making shit up, if thats what u do, is not okay. You should know that your words make me so happy and I can't wait until i'm home with you. If that's still what you want? Cause I don't know anymore...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback